Det rullar på här hemma och trots att Filippa inte ens är två veckor än så känns det väldigt naturligt med henne och att hon har varit hos oss länge. Hon är en väldigt snäll tjej som sover och äter bra, amningen börjar väl bli bättre, men det är lite meckigt. Nu gör det i allafall inte ont längre. Efter BVC i tisdags så hade lilltjejen gått upp så bra i vikt, så vi behövde inte väcka henne längre på natten för att äta utan låta henne bestämma själv. Detta är något jag längtat efter då det tar emot i själen att ställa klockan och väcka nån som snusar så gott och tvinga i henne mat. Men som sagt, natten till i går så lät vi henne sova, hon åt strax innan elva och sen sov hon i ett sträck ända fram till fyra, och sen ville hon ha vid halv sju igen.. det var så skönt att få sova så många timmar i sträck. Däremot så var det katastrof på annat håll, bomberna svällde upp under natten eftersom ingen åt och jag trodde jag skulle spricka under hela dagen igår, det rann kors och tvärs och stackars Filippa fick byta kläder efter varje amning. =)
I natt har hon varit lika duktig vår tjej, åt först vid elva och sen vid fyra. Då tankade hon ur rejält, så nu har spänningarna släppt lite och jag känner mig ganska normal igen, så nu känns det som det är på väg åt rätt håll igen, (tills hon byter mönster igen, suck) så nu hoppas jag att det snart är helt "inställt" efter henne och amningen kommer gå som en dans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar