torsdag 18 februari 2010

Läkarbesök

Bara två veckor gammal och redan ett besök hos barnläkaren. Det hela började i söndags då vi såg att hennes ena bröst hade börjat bli rött och mer svullet än vad som såg normalt ut. (är ju väldigt vanligt att tjejer få svullna bröst när mammans hormoner övergår till henne) Vi fick rådet att lägga på alsolomslag för att lugna det hela och se om det la sig, men i tisdags kväll såg vi att det blivit värre.Vi hade tid hos BVC på onsdagsmorgonen och lät dom titta på det. Hon ringde barnmottagningen i Huskvarna och frågade om råd, de ville att vi skulle åka in så en läkare fick titta på det. Men i Huskvarna så var det slut på tider så de hänvisade oss till barnakuten på Ryhov. Få i lite mat i en hysterisk unge, på med alla kläder igen igen och dra iväg in till stan. Det var lugnt på akuten så vi fick komma in ganska omgående. De ville ta febern på henne, men när tanten stoppade in termometen så bajsade hon ner britsen hon låg på, rengöra, torka och börja om igen, samma visa igen, göra om och sen kissade hon rakt ut också innan vi äntligen lyckades på tredje försöket konstatera att hon som tur vad var feberfri.

Men de tyckte att bröstet var alldeles för irriterat för att låta va, så nu har lilltjejen fått sin första penicillinkur som ska ätas i 10 dagar. Hon var lite ledsen och jag fick känna på mitt tålamod och kände svetten började lacka när hennes tålamod började tryta. Två timmar senare var vi på väg hemåt igen. En väldigt orolig liten tjej resten av eftermiddagen, som inte kunde komma till ro och ville äta helst varannan timme.

Natten har varit katastrof, hon har vaknat mer än varannan timme då med och velat äta, sen har hon haft svårt att somna och vid halv sex gick Ea upp med henne så jag fick sova en stund till, men vid sju och åtta var det matdags igen. Hon åt i en halvtimme timme varje gång och blev ändå inte nöjd. Svårt att veta om hon bara snuttar eller verkligen kan vara så hungrig eller om det är tomt på mjölk. I dag på förmiddagen så tog vi fram mina små istärningskuber med mjölk som jag fryst in i början när det var överflöd. Vi gav henne sin första måltid på flaska, sen somnade hon som en stock. Hmm.. lite skumt.. räcker inte det jag har?

Jag har varit helt förtvivlad inatt och idag och gråtit i kapp med Filippa när inget lugnat henne förutom amning, när hon sen somnade efter flaskan så kunde vi äntligen slappna av lite. Nu i eftermiddags så har hon varit lika omöjlig, velat äta ofta, även om hon verkar bli mer nöjd nu, vilket känns skönt. Men hon kan inte komma till ro och vi har burit, burit och vyssjat. Nu ligger hon i soffan och halvsover, ibland så åker underläppen ut och hon blir jätteledsen helt plötsligt, tror ändå hon har lite ont av den där bölden, vet ju själv när man haft en såndär varböld, det är ju fruktansvärt. Min stackars lilla tjej.. Än så länge är den lika stor, men vi hoppas hoppas att det börjar gå åt rätt håll tills i morgon, som de helst ville den skulle göra. I natt blir det tidig läggning med förhoppning om att vi får sova några fler timmar än i natt...

2 kommentarer:

  1. Nämen stackars, stackars lillsnorpan då :( Det är allt annat än rättvist när så små oskyldiga människor blir sjuka när de är just så små...

    Hoppas verkligen att det vänder nu när hon har kommit igång med penicillinkuren och att sömnen därmed rättar till sig igen också.

    Förstår så väl hur du känner och jag lider med både dig/er och lilla sötnosen. Att vara orolig för sitt barn´är helt klart det värsta och att då inte heller få sova själv gör ju såklart det hela än värre.

    Kom precis när jag skrev ordet sötnos på att jag ju aldrig kommenterade dina första inlägg om lilla Filippa. Säkert för att det var då vi pratade i telefon :) Men GUD, så SÖT lillpyret är! Jättefina bilder var det på henne och när allt lugnar ner sig får du gärna uppdatera oss på bildfronten också!

    Ta hand om er nu - tänker på dig vännen!
    Kramar i massor/Anna

    SvaraRadera
  2. Ja det är svårt att va förälder emellanåt... Man inbillar sig ibland att allt bara flyter och dom är gulliga och söta, men det hinner ikapp en när dom blir sjuka och man själv knappt får sova.
    Tänker på dig och STOR KRAM från Linda

    SvaraRadera