Gårdagen var rätt pissig, med massa ont och illamående och väldigt svårt att andas.. Så igår när vi lagt oss späddes det hela ytterligare på med en bäbis som tryckte och tändje åt alla håll och kanter så jag trodde jag skulle gå av.. det värsta var när den görade ner huvudet så det bara sprängde till i hela nederdelen både bak och fram och det kändes ungefär som en fotboll var på väg ut.. Då kom mitt första riktigta förlossningsbryt, insåg just då att man har något riktigt stort i sig som verkligen ska ut inom bara några veckor och jag kan inte göra ett skit åt saken.. samtidigt vill jag ju inget hellre än att träffa den där lille. Men tårarna rann utmed kinderna i typ en halvtimme, innan min bättre hälft som vanligt tog hand om mig och lugnade mig så som bara han kan. det hela la sig sen och vi låg och mös en bra stund och skrattade över ett parti frågespel i Iphonen.. Jag vann!
Idag känns allt som vanligt igen och jag känner mig fit for fight över vad som komma skall inom den närmsta tiden.. hormoner och åter hormoner.. =)
Åh Anna :) Ja du det är inte lätt när paniken inför förlossningen kommer. Men du - det kommer gå superbra - jag lovar. Dom är underbara på BB och när man är i det så kämpar man på, tanken på att varje värk är ett steg närmare bebisen gör att man härdar ut, på nåt konstigt sätt. Kram kram från Linda
SvaraRaderaHåller med!! Håll ut, det är snart över!! Innan kan man inte föreställa sig allt positivt som kommer att hända och som man kommer att känna, för man jobbar mycket mentalt med dom jobbiga bitarna! Så det kommer bli toppen! Kram Emelie
SvaraRaderaTack snälla för erat pepp =) Alltid skönt att höra, och alla andra fixar ju det..det borde ju inte vara annorlunda med mig..
SvaraRaderakram på er