Helvetesben..

Ett långt inlägg av klagande som bara måste ur mig.. är så arg.

Nu är det fjärde natten i rad utan sömn.. i natt har jag nog sovit som mest fyra timmar.. gick upp arg och förbannad vid sju, men ändå lättad över att det var morgon. Jag kan inte somna på kvällarna, ligger och snurrar en bra stund och alla ställningar är nu obekväma.. ryggen värker så fort jag ligger för mycket. MEN det jävligaste av allt jävligast är dessa förbannande ben.. i natt trodde jag på allvar att jag höll på att bli tokig. Jag har myrkrypningar, sokerdricksbubblande, restlegs legs.. ja kalla det vad man vill, men det är absolut det vidrigaste jag varit med om, just nu känns det som att jag skulle välja vad som helst utan just detta.. I natt kom uppgivenheten och tårarna.. kände mig ensammast i världen där i mörkret och jag tyckte väldigt synd om mig själv och började räkna på hur många nätter det är kvar tills jag slipper denna skiten.. jag låg där med ögon små som risgryn men ändå var det lögn att somna.. jag var uppe och gick.. försökte jogga.. åt banan..masserade vaderna, blev riktigt förbannand och nöp/boxade mig själv riktigt hårt på vaderna för jag tänkte att smärtan kunde dölja krypningarna..och allt funkade så länge jag höll på.. så fort jag slutade började ryckningar, krypningarna igen. Just nu känner jag mig uppgiven för jag vet att det inte finns något mot det.. frågade BM sist jag var där då jag hade börjat känna av det lite.. hennes förslag var.." prova att äta mer salt" jaha.. det är ju lätt och gott.. I morgon är det dags för nytt besök, måste fråga igen för snart står jag inte ut...jag kan ju inte vara uppe och gå hela nätterna i tolv veckor till. Mycket ska man stå ut med och alla åkommor hittills har man klarat av för man vet att det är av en anledning men nu är det inte kul längre..


Till råga på allt har mannen fått influensa.. hoppas nu att nån är på min sida och att vaccinet fungerar och att jag klarar mig från det i allafall.

Misstänkt hicka

Igår när vi lagt oss kände jag som vanligt att bäbis gjorde sin dagliga kvällsgympa. Sen kändes det lite skumt, inga sparkar, utan mer som ett regelbundet tickande, det kändes nästan mer utanpå magen än inuti. Jag undrade vad h*n höll på med och det var då Ea kom på att det måste ju vara hicka.. såklart.. det var det enda vi kunde komma på.. gulligt.. och i mammaögat kom nästan en liten tår och en kommentar som löd: "Våran bäbis kan hicka" =) Ibland behövs det inte mycket för att imponera, hur ska detta gå, tänk bara när h*n lär sig gå om jag blir tårögd för lite hicka.. hihi..

Mobil

Började för ett tag sen på en mobil att hänga ovanför skötbordet, när jag sen började sticka så har det blivit liggande. Men nu när stickningen är klar tyckte jag det var dags att göra klart den.. den blev lite söt fast det är väl ingen proffsdesign direkt.. men lillpyret bryr sig nog inte om det utan kommer nog kika på ändå. =)


Så här blev resultatet, dock lite svårt att ta ett bra kort när den snurrar hela tiden och alla "gubbarna" kommer inte med i bild.

Pippitröja

Nu är ännu ett stickprojekt klart.. Igår satte jag sista finishen på lillpyrets pippitröja. Jag blev faktiskt väldigt nöjd, min allra första egenstickade tröja. Den lär väl få ligga till sig ett tag, då mönstret var till ett halvår, men det blir ju perfekt till hösten. Frågan är om jag ska sticka nåt mer, eller om det får va nog nu.. hmm.. det tål att funderas på.

Lördag

Nu har jag äntligen fått hem mannen igen. Hämtade honom igår vid halv nio på stationen, sen köpte vi med oss god Alcamosallad hem innan vi stupade i säng rätt tidigt. Fast det blir en kort helg.. i morgon ska han jobba hela dagen.. typiskt.. men men.. extrapengar är ju aldrig fel.

Natten har varit sådär för min del, inser att nu börjar det nog bli slut på ryggläge på nätterna, vilket är det bästa jag vet.. men nu börjar det kännas av rejält i ryggen.. jag har vridit från sida till sida, med en kudde mellan knäna.. men det är knappt bättre det...nedre delen av ryggen värker konstant.. jag var som en stel tant idag när jag försökte ta mig ur sängen. På dagarna en stund efter att jag kommit upp brukar det kännas nästan bra igen.. förutom lite molvärk, som inte är så farligt.. liggläge som man tror borde vara den bästa vilan.. men icke.. Nu måste jag försöka rör mig lite så kroppen kommer igång idag med.

Alldeles ensam

Igår eftermiddag for mannen på kurs till storstaden och stannar borta ändå till fredag. Det var ett ganska mörkt och tyst hus när jag kom hem från Ullared i går kväll.. och ingen att visa mina fina fynd för.. =) Jag är verkligen ingen ensammänniska.. jo visst på dagarna kan det vara skönt.. men när det är bäckmörkt ute och man släcker ner tv:n och alla lamporna för att krypa till sängs.. då blir det väldigt tyst och ensamt.. man ligger där i sängen och det knakar och knäpper överallt.. I natt har det blåst nåt otroligt, så jag har vaknat flera gånger och det låter som nån är på väg in genom väggarna.. Men nu är det ny dag och jag är uppe.. fast det känns som att jag inte sovit många timmar... vet inte varför jag inte kan sova själv, tur att jag övar lite ibland.

Idag blir det lugn hemma förmiddag och sen klippning i eftermiddag, kvällen kommer tillbringas hos föräldrarna och bli lite ompysslad.. förmodligen så stannar jag även över natten..som den fegis man är.

Tre månader kvar

Igår var det förste november.. alltså precis tre månader tills pyret beräknas kika ut,... spännande och skrämmande.. =) Men oj vad jag längtar nu.. är så nyfiken på vem det är därinne, det sparkar kors och tvärs i magen och man inser hur stor den är, ibland tar jag ett litet skutt då jag får en fot (förmodligen) vid midjan.. jag är ju så kittlig.. även inifrån..hehe..

Folk tycker och tänker om kön och det är verkligen spridda skurar om vad det blir.. många frågar vad vi tror och jag har verkligen ingen susning, tycker många jag känner som varit gravida har "gissat" rätt..men inte jag .. jag har ingen känsla. Men det blir en spännande överraskning och vem som än kommer ut (förhoppningsvis en bäbis =) ) så är det ändå vår egen lilla älskling.