I torsdags efter dagis tog Filippa och jag en tur till blomsterlandet för att köpa lite nytt inför påsken. På väg därifrån hade jag Filippa på ena armen och bilnyckeln i den andra. Filippa vill såklart ha nyckeln och trycka på knapparna. "Ok säger jag, mamma ska visa vilka knapp du ska trycka på". Jag pekar och Filippa trycker rätt och dörrarna öppnas. Jag sätter in Filippa och knäpper fast henne, smäller igen dörren och; blink, blink, bilen låser sig " jävlar", Filippa sitter fortfarande med nyckeln i bilen. Paniken börjar komma så smått, och många tankar snurrar i huvudet, panga rutan? ringa nån som kan dyrka? Jag går fram till fönstret där Filippa sitter och knackar på rutan, jag är ganska skakis vid det här laget och försöker prata lugnt. "Filippa hör du mamma", hon tittar upp och ler utan att veta vad som hänt. "Kan du ta nyckeln och vända på den, kommer du ihåg knappen mamma visade dig innan. Mamma vill att du är en duktig tjej och trycker på knappen igen". Ungen vänder vant på nyckeln och trycker på rätt knapp (finns tre). Blink, blink igen, fast denna gången låses bilen upp. Jag sliter upp dörren, och börjar pussa och krama Flippa. Vid det här laget är jag rejält skakis och och spänningen släpper. Tårarna kommer och jag kan inte sluta pussa på henne och säga att hon är så duktig. Då tittar hon på mig och säger. " mamma lessen". "Ja mamma blev så rädd för jag låste in dig i bilen".
Min lilla fantastiska unge vad hon kan, det var en stolt mamma som lämnade parkeringen sen kan jag säga. Det var nog enda gången hon får leka med bilnyckeln i allafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar