Tankar..

En vecka har nästan gått och Filippas första dagisvecka är snart över. Det har väl varit både si och så. Hon har oftast varit lite ledsen när vi lämnat, men det har gått ganska bra så fort vi gått. Vissa dagar har hon sovit länge i sin vagn, igår lyckades de t o m få henne att sova på madrass jämte de andra barnen, men sov då inte så länge. På kvällen igår var hon jätte trött och bara grät och ville inte ens ligga själv i sängen, efter nio somnade hon tillslut i våran säng. Idag hade hon varit ledsen lite till och från på dagis och när Ea kom och hämtade så satt hon ute i vagnen med sin tutte och snutte medan de andra barnen lekte. Ikväll var hon också väldigt ledsen vid läggning. Efter lite protester somnade hon helt slut. Det dåliga samvetet satte igång och jag tänker att nu när hon börjat på dagis är hon rädd för att vi ska lämna henne även när hon ska sova. Fast hon är ju alltid van att somna själv, tankarna snurrar och vi funderar på om man ska vara 'hård' och lägga henne i sängen och tala om att vi finns där men att hon ska sova, eller ska vi låta henne få komma upp till oss och ligga i våran säng tills hon somnar (vilket vi inte vill vänja henne vid, då hon alltid somnar så bra själv)...Jaha inte lätt det här, synd att det inte följde med en instruktionsbok.=) Hur gjorde ni med protesterande barn vid dagis start? Hur yttrade det sig? Närhet kanske är det dom behöver mycket av i början med mycket nytt..