Home alone...

Helt ensam hemma vet jag inte när jag var sist. En liten stund förra helgen när Ea och Filippa gick på promenad. Men sådär riktigt ensam när man bara kan gå och skrota och inte behöver göra nåt eller känna stressen över saker som måste göras. Men så är det nu, Ea och Filippa tog en sväng till stan för att hänga med Johan till Media Markt,  jag slipper mer än gärna. Jag njuter av tystnade, förutom tvättmaskin och diskmaskin som jag lyssnar på. Men annars är det så lugnt, inget gnäll, inget stim, inget böl, ingen som ska matas, ingen som ska sova. Huset är nystädat för dagen (förutom att jag ska dammsuga lite nere i hallen), sängkläderna är bytta och köket är kliniskt rent från disk. Så jäkla gött. Fast nu när jag äntligen har en stund själv så blir jag nästan lite stressad ändå över vad jag ska ta mig för, är ju van att det alltid händer nåt nu för tiden. Ska kanske passa på att rensa nån garderob eller nåt skåp? Röja i klädkammaren och packa ihop Filippas urväxta kläder? Eller så dammsuger jag hallen och sätter mig helt enkelt sen i soffan med min talbok i öronen och en virknål i handen. Japp det sista lät bäst, så får det bli.