lördag 6 november 2010

Sömnbrist

Senast veckan och framför allt senaste dagarna har varit totalt uppocner i lillfias liv. För det första ska hon bara stå och gå utmed allt hela tiden, leksaker är inte kul nån längre stund, så all tid går åt till att passa och passa, för rätt som det är så tappar hon taget. Sen är det otroligt mycket gnäll och framförallt på eftermiddagarna. Efter sista sovpasset runt tre, då börjar hon ganska direkt med att gnälla och vill bli buren, precis som att hon inte sovit klart. Då hittar vi oftast på något, går ut eller går bort och leker, så går det ganska bra och hon glömmer bort att vara gnällig för en stund. Sömnen har de senaste dygnen varit katastrof. Hon är ganska svår att lägga, gråter lite, snurrar, vänder och stökar. När hon väl somnat så sover hon väldigt oroligt, vaknar till då och då under hela natten, bland bara skriker hon till och när man kollar så sover hon, men ibland vaknar hon och bara är vaken, som i natt. Då vaknade hon vid halv två och var ledsen, fick då välling (äter ibland två gånger per natt nu) för att sen inte somna om, hon var trött och gnällig men inget funkade. Ea tog med henne upp en stund och jag sov vidare. Vaknar till vid halv fyra av att hon fortfarande inte somnat. Han kommer upp med henne då hon är helt slut men kan inte slappna av. Jag lägger henne jämte mig och nynnar och vyssjar, somnar äntligen och sover två timmar till, till klockan sex, vaken igen och gnäller. suck. Gör en till välling som hon äter sen somnar hon faktiskt om. Vi får sova till kvart över åtta, välbehövligt efter natten. Idag är vi helt färdiga efter några nätter med lite sömn. Vi har ju varit ganska förskonade med bra sömn hittils, och man inser att sömnen är det som gör att man orkar med.

Slog upp min bok idag "växa och upptäcka världen, sju utvecklingssprång under första året", och började läsa om vecka 37, där Filippa är nu. Den kallas tydligen kategorivärlden och innehåller allt det nya de nu ska lära sig. Detta kan resultera i att de blir gnälliga och mer klängiga, de drömmer mer, sover oroligt, äter dåligt, vägrar bli ombytt på, vill bli mer sysselsatt. m.m. Listan kan bli lång och det var precis som att det stod Filippa som överskrift. Så det är väl bara att inse att hon är helt normal och "ska" vara så här nu i några veckor.. Jag tycker också att det borde vara tänder på G, men vi får väl se, har inte kommit några än, så hon kanske blir utan.. =) Vi får se hur kommande dagar blir och ta en dag i taget, just nu hoppas jag på en natts sömn.

Hej hej, säger busungen

2 kommentarer:

  1. Ja, ibland är det tufft att vara mamma. Jag håller helt med om att sömnen är nyckeln till allt. Får man sova så orkar man med nästan vad som helst under dagen, men får man inte sin sömn så blir det jobbigt för alla inblandade.

    Hoppas veckorna går snabbt. Tack o lov så är det ju bara en fas!

    Vad skulle hända om du skulle släppa henne "lös" på egenhand när hon nu ser sig omkring?? Julia åkte på ett par smällar...sen lärde hon sig vad hon kunde göra och inte. "Oj, jag kan visst inte ställa mig upp under bordet utan att få en smäll"....osv...för det måste vara väldigt jobbigt att se till att hon inte slår sig hela dagarna!! Nästaan omöjligt :)

    Kram från mig och magen ;)

    SvaraRadera
  2. Hej
    Jodå vi har testat att släppa henne, men grejen är att hon är alldeles för ostadig och våghalsig, så rätt som det är tappar hon taget eller släpper med flit och tror att hon kan stå å slår sig i boret eller druttar med huvudet i golvet. Så vi vågar inte chansa på fler huvudsmällar nu, hon kanske blir lite koko =)utan vi får passa tills hon blir lite mer stadig helt enkelt eller fattar bättre. Och japp det är nästan ett omöjligt uppdrag..suck

    SvaraRadera