Sitter och tittar på min dotter som precis har somnat i mitt knä med snuttetrasan utemed kinden och nappen som rör sig konstant i den lilla munnen. Dom små händerna ligger på bröstet den ena håller i den andra. Jag pussar och viskar att jag älskar henne mest i hela världen. Tårarna börjar rinna, jag är så lycklig för att hon är min alldeles egna lilla guldklimp. Hur har jag kunnat klara mig utan henne i 27 år. =)
Jag lovar att den där kärleken växer ju längre tiden går!! =)
SvaraRaderaAwww....ja det blir bara starkare och starkare ju längre tiden går!! Njut av den lilla!!! Kram!!
SvaraRaderaÅh jag blir riktigt rörd - men det är ju så det är. Ens egen lilla bebis är ju alldeles fantastiskt!
SvaraRaderaKul att se dig och lillfia idag :)
Kram Linda