En vårvecka i solen

En vecka gå fort och speciellt när man är ledig. Jag och Filippa har haft det så mysigt, plus att hon har varit 15 tim på dagis me, så jag har både hunnit putsa fönster, baka bullar och fylla på med sand i Filippas nya sandlåda (med hjälp av morfar). Nu känns det att våren är här på riktigt, helgen har vi tillbringat i trädgården så gott som hela tiden. Jag har rensat landet vid hallonen, Ea har röjt garaget och Filippa har grävt såklart. Den nya sandlådan är poppis och det är väldigt praktiskt att ha nåt för henne att sysselsätta sig med när man själv vill greja i trädgården..=)

Lite bilder från veckan:

En eftermiddag var jag och lillfia i stadsparken

Fikade lite gjorde vi me

Nybakta bullar på altanen.

Premiärgräv i nya sandlådan

Här tillbringas mycket tid.

Lite mys på filten fick det bli efter allt grävande.

Stanna hemma du

Fick svar från min chef idag på ett mail jag skickat förra veckan. Det stod: "Stanna hemma du resten av månaden". Väldigt kort och inget mer. Så visst jag är inte den som är den, jag stannar gärna hemma i två veckor nu innan det nya jobbet drar igång. Samtidigt är det lite snopet avslut eftersom vi absolut skulle ses innan jag slutade och jag skulle hjälpa till på kontoret med både det ena och andra sa de, tydligen ändrade planer. Men det är skönt att äntligen fått svar så jag kan planera lite saker, konstigt att det skulle ta en vecka att skriva den meningen bara. Men lite lyxigt är det allt med betalad ledighet såhär på vårkanten..=) Sen är det slut på sånna här små avbrott när nya jobbet drar igång. Två veckor kvar, ska bli riktigt spännande.

Skrämd för livet..

Idag har vi varit inne i stan och fixat lite ärenden bl an en sandlåda till Filippa som nu står ihopskruvad i hallen för att sättas ut i morgon. Vi tog även en sväng förbi babyproffsen för att kolla in utbudet av uteleksaker. Där inne gick det en utklädd människa till nalle och vinkade åt alla barn. Filippa skulle sitta på pappas arm när vi vinkade till björnen, hon ville inte gå för nära. Sen gick vi och tittade lite bland gångarna jag är på ett håll och Ea och Filippa är på ett annat. Rätt som det är hör jag ett skrik som jag aldrig hört från mitt barn tidigare, ett vrål med ren skräck. Mitt hjärta börjar bulta fort och jag vänder mig om.. hör Ea "pappa är här".. samtidigt som han fiskar upp henne i famnen, jag ser björnen som kilar iväg från Filippas håll. När de kommer fram till mig berättar Ea att hon stod själv en bit ifrån honom vid en hylla när björnen kommer gående i godan ro. (jag tror stackarn blev lika rädd han). Filippa får fullkomlig panik stackars liten. Hon sitter på pappas arm och jag frågar hur det är med henne. Hon har ögon stora som klot och hela ungen är vit/grön i hela ansiktet med nästan blåa läppar. "hon svimmar säger jag, hela ungen skakar ju" Men Ea lugnar mig lite och säger att han har koll på henne. Efter nån minut kommer färgen tillbaka, och då kommer även tårarna samtidigt som " ja vill hem åka bilen". Min lilla tjej blev nog riktigt rädd, och ja me efter de skriket. Hoppas hon inte får men för livet av utklädda nallar..=)

Nytt i garderoben

Idag har jag skaffat mig lite färg till garderoben. Nämligen ett par sådana här snygga brallor. Har aldrig haft annat än "basfärger" nertill innan så det känns lite vågat med chockrosa ben. Men såå snyggt..

Ord värt att minnas

Filippa pratar ju så otroligt mycket nu och vi blir förvånade nästan varje dag över allt hon kan säga och förstår vad saker betyder. Idag när vi kom och skulle hämta henne hos mormor och morfar berättade de att hon hade räknat till tio alldeles själv.. nää sa ja.. Hon säger bara ett, tvåå, åtta. Men nejdå. Hon började räkna alla mina fingrar.. och vips hade hon räknat till tio alldeles själv. Hemma i kväll i badet räknades det igen, inte utan att jag blev lite förvånad och stolt mamma såklart.=)

Nåt annat som hon försöker säga är så otroligt gulligt att det nästan borde filmas för att kommas ihåg. Nämligen ordet "ninkepanken" Helt solklart va?
 För er som inte tyckte det var helt solklart så betyder det; lekparken.. Haha min lilla sötnos

Ett fint farväl

Idag har vi varit på begravning för Eas farmor som gick bort för två veckor sen. Hon skulle blivit 86 år i sommar och hade varit lite dålig nu på slutet. Det är alltid väldigt jobbigt att gå på begravning även om det samtidigt är väldigt stämningsfullt. Vi samlades i Dunkehalla kapell, det var fint och ombonat därinne. En vit kista med massa blommor i vitt och rosa. De spelade låtar som var precis anpassade efter farmor M. Så trots allt så var det väldigt behagligt och fint.

Dagen badade i sol och 15 grader. Kyrkan låg otroligt vacker med sjön i bakgrunden.

Dunkehalla kapell

Dubbelsuck

Jaha då var det återigen dags. Fyra dagar på dagis blev det denna gången. Min stackars lilla tjej ligger i soffan med feber. Näsan rinner och hon är lite ynklig. Jag märkte idag när jag hämtade att inte allt stod rätt till, mammor har nog en speciell förmåga för man känner alltid på sig när ens barn blir sjuka. För en stunds låg hon ner i soffan och kollade på film och var väldigt mammig och gnällig, tog febern (med våran nya fantastiska örontermometer) och konstaterade att hon hade 39,7 grader. Pappa får vara hemma i morgon med lillfia eftersom han me är lite förkyld.. Måtte det var slut på all sjukdom snart..